Jag tog nog aldrig det slutgiltliga valet med att behålla Alexander utan tiden tog helt enkelt slut och jag kunde inte göra så mycket åt det. Men jag kan säga att jag hade valt att behålla honom vilket fall som helst. Men det bästa man kan göra i en sådan situation är väl att sätta sig ner och tänka igenom allting från alla möjliga synvinklar. Man kan göra +/- listor dock kommer man inte ifrån att - sidan alltid kommer vara större än + sidan när det gäller beslutet att behålla ett barn i så ung ålder. Mitt råd är väl att verkligen tänka igenom det noga för när du väl har beslutat dig så kan du inte ångra dig. Ett barn innebär en massa ansvar resten av ditt liv. Allting kommer förändras och är man beredd att offra det. Jag kan inte sitta här och säga vad du ska göra men jag tänker säga såhär. Varför inte vänta? Varför inte se till att gå ut gymnasiumet och sådant först? Man behöver verkligen inte stressa. Jag ångrar inte Alexander, han är min son, men om jag hade gått ut gymnasiumet och sådant först hade allt varit så mycket lättare.
Min pojkvän var med när jag testade så jag bara sa att det var positivt. Jag var aldrig rädd för att berätta för min pojkvän då jag visste att han skulle stötta oavsett vad det var. Mina föräldrar var jag dock livrädd för att berätta för. Jag var rädd för att dom skulle bli sura/ledsna/besvikna men jag lärde mig att det hjälper inte att dra ut på det utan det handlar bara om att säga det. Mna kommer ju liksom inte ifrån det, speciellt inte om man valt att behålla. Jag hoppas att du är nöjd med svaret annars får du säga till. Men mitt största råd till alla unga som blir gravida/planerar att bli. VÄNTA, ni har en massa tid på er. Varför inte se till att gå ut gymnasiumet, skaffa ett stadigt förhållande, en ekonomi och egen bostad innan ni skaffar barn. Det är ju bara ett stort + om ni gör det. För det är inte lätt att vara 16 år och förälder och det är verkligen inte lätt eller alltid speciellt kul att behöva bo hemma när man själv har barn.
Kommentarer
Martina - Vegas mamma
Vad glad jag blir när jag läser ditt svar! Att du är så pass ärlig ändå.. strongt gumman!
Har själv två styvdöttrar här hemma (deras mamma lever inte, hon dog när de var 4 år gamla) och jag är så rädd för att dom ska få barn för tidigt. Men jag hoppas att dom ser hur tufft det är genom att se hur jag/vi har det med lilla Vega.
Kram och vad skoj att du gillar mina bloggtips! ;)
Trackback
