En stund efter att jag postade inlägget om hur det gick så vaknade han och åt och sen började han skrika, han skrek och skrek och skrek. Ingen feber hade han men gissar på att han hade väldigt ont. Lite Alvedon fick han iallafall och efter ungefär en timmes bärande och skrikande så somnade han och efter det vaknade han bara och åt och nu ligger han i sin säng och sover så gott.

Egentligen var det inte jobbigt att han skrek, det kan jag ta. Visst gjorde det ont i mamma hjärtat att han var så otröstlig men mest av allt var det de att varken jag eller älsklingen visste vad vi skulle göra för att trösta honom. Alexander har aldrig, under dessa tre månaderna skrikit. Han gnäller till när han vill ha mat, eller vill komma upp i famnen om han till exempel ligger i babygymmet men då tystnar han så fort man gör det han vill. Men att just skrika utav någon helt annan anledning än mat eller närhet har han aldrig gjort. Han har aldrig haft ont i magen eller så och bara skrikit. Det var väldigt jobbigt. Nu hoppas jag att han mår bättre imorgon. Man vill ju aldrig se sina barn ha ont eller vara ledsna.

Nu har jag i alla fall krupit ner i min jumpsuit, älsklingen har gett mig massage och nu ska jag sätta mig och göra klart lite designer.


Förresten vinnaren i designutlottningen, med hjälp av random.org blev Sandra.